I min barndom var jag alltid en sökare, därför jag hade ingen som gav mej någon vägledning i livet. Allt det som mina kamrater fick ärva från sina föräldrar och deras familjer fick jag aldrig uppleva. Mina livserfarenheter var jag tvungen att söka mej fram till själv, och varje dag i min barndom var som att öppna nya dörrar i livet. Kanske var det orsaken till att jag var en kopia av Emill i Lönneberga, och fortfarande är jag som vuxen så har jag en sådan personlighet. Ofta gick jag till bibliotek och läste massor av böcker som barn för att där inhämta erfarenhet, men förstod att ofta var jag tvungen att i praktiken förena teori med praktik. Och det fick jag i de olika skolor jag genomgick. Många av mina klasskamrater kom till mej för hjälp med läxor och även talade de om sina problem i sina hem. Detta gjorde att jag kände mej oerhört stark i min tro att man kan nå ett mål i livet även om man är helt ensam i livet. Jag har i mitt liv mött många människor som levt ett liv med en person i ENSAMHET, och det är ett liv i TOTALT ENSAMHET! Att leva Ensam efter ett förhållande betyder att man kan lära känna sej själv, men framför allt att man ej är i besittning om en person som tror sej bestämma allt vad den andra partnern skall tycka och tänka. I ett riktigt bra förhållande så ger man respekt och då får man det tillbaka. Till slut så önskar jag att du som läser dessa rader och lever i ett förhållande som gör att du vill färändra din situation: Det finns hjälp och vet att låt du inte själv bli en av de personer som vid livets slut önskar att du hade levt ett bättre liv.

Teddy