Den 18 mars 1989 mötte jag av en tillfällighet dej Du fina människa. Jag en stressad person, råkade stöta till Din son vid utgången av VÄLA center i Helsingborg. Vi talades vid, och jag bad om ursäkt många gånger. Då din son Peter (6 år vid den tiden) såg mycket ledsen ut, och jag erbjöd mej att ge få köpa en present till honom som tröst för min dumdristighet. Detta blev inledningen till ett mycket fint förhållande mellan mellan dej och mej.
Du var född i Polen, och reste med din man till Sverige för att börja ett nytt liv. Men livet i Ditt nya hemland blev inte som Du hade tänkt. Din man fann snabbt en ny kvinna, och Du stod ensam i ett främmande land med en son. Tog kurser i svenska och började jobba på sjukhuset i staden. När jag besökte dej så satt vi tillsammans och pluggade in din examen till undersköterska.(Ulcus..profylax decubitus.....jag kommer ihåg allt). P g a att jag jobbade i utlandet, så blev det till många samtal och resor.
Så kom
en dag då Du sade:
"Teddy....Du
är allt för mej......JAG VILL GIFTA MEJ MED DEJ"!
Jag var så
lycklig, kunde inte finna ord.....och vi bestämde att det skulle ske
en junidag. Veckan innan vårt bröllop ringer Du mej och säger
att Du och Peter skall besöka per cykel Legoland i Danmark.
Ni skulle resa
med färja och övernatta på ett motell, och komma hem nästa
dag.
Dagen efter
fick jag ett telefonsamtal från Rikshospitalet i København,
att Du låg i coma, p g a att din cykel slog runt i en nedförsbacke.
Efter 7 timmars
resa med flyg och taxi......kom jag till Din sjukbädd. Du fanns inte
mera i detta livet....allt hopp var ute.
Gick ut i den varma sommardagen i København och skrek ut min besvikelse.Samma dag som vi skulle ha vårt bröllop.....var jag tvungen att se Dej sänkas i RÅÅS kyrkogårds jord. Jag en ensam man i denna värld förlorade helt fotfästet i livet....men..jag vände det negativa för att inse förmånen att uppleva Dej.
